#0 Det är min dotters förtjänst att jag blev Vegan (är för alltid tacksam). När hon blev Vegan och förklarade varför så kändes det som det rätta att göra för djuren. Det fanns inga bra anledningar till att inte bli vegan😃 Det var väl ca 5 år sedan tror jag.

Jag tvekade, det måste jag erkänna. Å så jobbigt det skulle bli, vad skulle vi nu äta?

Men det var ju ändå värt det, så jag blev Vegan över natten, inga baby steps🙂

Det blev förstås mycket lättare än jag först trodde. Det är inga som helst problem faktiskt.

Fick rensa kylen och åka och handla dagen därpå och nu hade veganresan börjat. Det enda jag önskar är att det hänt tidigare i mitt liv. Men nu blev det som det blev och jag får leva med mina tidigare icke-veganska val.

Jag planerar inte mer kring maten än jag gjorde förr. Är inte särskilt intresserad av matlagning, men ibland kan det vara skoj att göra något speciellt.

Jag saknar inga animalier i matväg. Det jag kan sakna lite är enkelheten att kunna gå in i en butik och köpa vilken produkt som helst utan att kolla innehållet. Men jag överlever, haha.

Mina värderingar har ändrats och jag skulle aldrig frivilligt kunna gå tillbaka till ett icke-veganskt liv. Att vara Vegan handlar ju inte bara om vad man äter utan det är ett moraliskt ställningstagande emot våld.

Det är härligt att vara vegan👍

Här kommer ett lååångt inlägg! 😛

"Tvekade du någon gång? Hur länge har du varit Vegan? Har du barn som också håller kosten, varför eller varför inte? Hur mycket måste du planera kring maten? 

_Ja,  jag vill veta lite mer om att vara Vegan och hur Du tänker och funderar kring saken, och hur det fungerar för dig. Allmänt nyfiken helt enkelt "

_Jag vet att jag har funderat på att bli Vegetarian eller Vegan när jag var yngre för jag har alltid älskat djur och jag tyckte synd om djuren. Men jag förblindade mig själv med flit bara för att jag skulle kunna fortsätta att äta upp dem, vilket egentligen är helt sjukt.

Men för ca 1 år och 4 månader sedan så satt jag och kollade runt på Youtube och snubblade över Freelee the bananagirls videos och jag tyckte hon verkade knäpp som bara åt bananer typ. Jag tänkte att det kan inte vara hälsosamt. Men jag fortsatte att kolla på hennes videos och de gjorde mig alltid sugen på smoothies tillslut, haha 😃 Jag blev mer intresserad av veganism och kollade på den populära föreläsningen med Gary Yourofsky https://www.youtube.com/watch?v=_K36Zu0pA4U och jag tror att det var efter att jag såg den som jag valde att bli Vegan. Sedan såg jag på dokumentären Forks over knives och blev ännu mer peppad till att bli Vegan.

Jag tyckte att det var jobbigt att bli Vegan för jag trodde att man inte kunde äta någonting annat är grönsaker. Jag hade ju noll koll på vad man kunde äta. Jag hade knappt hört något om veganism tidigare och jag kände ingen som var Vegan.
Jag satt och letade efter recept på mat som jag tyckte om och som man kunde veganisera, det var så jag började med maten 🙂 Nu har jag insett att det finns hur mycket mat som helst för veganer att äta!

Jag tyckte också att det var otroligt skönt att bli Vegan för då kunde jag göra det som kändes rätt för mig med tanke på att jag älskar djur. Och sen fick man reda på hur otroligt hälsosamt det är att vara Vegan (om man inte väljer att äta en massa halvfabrikat) när man utesluter alla animalier och istället äter mer bönor, linser, grönsaker, frukt osv. Jag förväntar mig att jag ska leva i all evighet nu, haha 😃

Den dagen jag får barn så kommer ju mina barn att äta det jag äter, dvs veganskt. Och den dagen de är tillräckligt gamla att förstå konsekvenser utav deras handlingar och om de verkligen vill äta djur, så får de bestämma det själv. MEN, mitt hem kommer att vara ett veganskt hem. Hos mig äter vi veganskt 🙂

I början planerades det mycket kring maten då allt var så nytt. Men nu är det lika lite planering som innan jag blev Vegan. Det är normalt för mig nu att bara tänka veganskt när jag planerar maten. Går nog nästan snabbare nu till och med 🙂

Som Vegan så måste man vara beredd på att få frågor när man är ny någonstans och det kommer fram att man är Vegan. Vissa kan bli nyfikna och har man otur så vill någon försöka sätta dit en eller säga emot en, men hänger man med fina människor så händer inte det 😛 Som Vegan så får man också tänka på att när man blir bortbjuden så är det inte alltid säkert att värden/värdinnan vet hur man lagar vegansk mat och då kan man antingen hjälpa till med att komma på förslag eller så tar man med sig egen mat.

Och som Veggie4every1 så kan jag sakna enkelheten i att bara kunna plocka vad som helst i en affär utan att kolla innehållet. Men jag överlever jag med. Man vänjer sig tillslut vid det och det underlättar med appen "Tillsatsappen" (tips!) och har man en gång kollat på en produkt så vet man om den är vegansk eller inte vegansk och behöver inte kolla igen (om inte det står att de har ändrat ingredienserna).

Något jag har märkt sen jag blev Vegan är att jag känner mig mycket lugnare i mig själv. Mycket gladare. Jag känner att vad jag väljer att äta och bära gör det bättre för djuren, miljön, människor och mig själv. Jag har nog till och med blivit flummigare 🌈 sen jag blev Vegan, jag vet inte varför. Någon som känner igen sig? Haha 😃

Jag hoppas att ditt intresse för veganism gör att du en dag väljer att bli Vegan 🙂

Gud vad roligt att läsa era historier! Det jag skulle tycka vara svårt/jobbigt är ju just kosten. Att få allt veganskt. Men verkar ju enklare när jag hör era åsikter. Enklare med tiden kanske? Tack för ni skrev, ska verkligen ta mig en tankeställare. Kanske ska sattsa på att bli Vegan?

#4 Klart du ska bli vegan👍

Det har ju också dykt upp massor av nya veganska produkter för att göra det ännu enklare under de senaste åren och det fortsätter att komma.

Något jag tänkte på när jag blev Vegan var att många av produkterna jag åt redan var veganska fast man inte tänkt på det förut.

Jag brukar rekommendera den här sidan med jättebra info🙂http://vegankit.com/

#4 Jag trodde också att maten skulle bli svår, men det är det inte när man väl börjat tänka annorlunda 🙂 Kolla som sagt upp maträtter du redan gillar och lägg till "vegansk" i sökningen. Det är en bra början och du lär dig vad du kan byta ut saker och ting till 🙂

Jag skulle också vilja tipsa dig om att försöka hitta Youtube-kanaler där veganer visar vad de äter, typ "what I ate in a day vegan" och kanaler där de visar hur de lagar vegansk mat. Jag tycker att det är jättebra som inspiration 🙂

Här är några kanaler som jag kan tipsa om:

Den här tjejen gör HCLF och glutenfri, vegansk mat https://www.youtube.com/user/plantbasedjudy

Svensk tjej som gör riktigt enkel och god mat https://www.youtube.com/channel/UC7fPf1yuGaYFmbxe0ZrshWw

https://www.youtube.com/user/SweetPotatoSoul

https://www.youtube.com/user/HealthyGroceryGirl

https://www.youtube.com/user/Fablunch

Jag har tagit det lite pö om pö. Började med att ¨äta mer vegetariskt¨för snart två år sedan med anledning av miljön. Då tyckte jag det var lite svårt i bröjan, typ att jag inte visste vad som passade till linser eller bönor. Men när jag väl förstått att man fortfarande kan laga spagetti och ¨köttfärssås¨ som vanlitg, fast använda exempelvis kidneybönor istället för köttfärs, så blev det mycket enklare. Sedan hade jag svårt meda tt äta ute i början på ställen där det inte finns så många vegetariska alternativ, men lärde mig även där relativt snabbt att det bara är att fråga och och göra specialbeställningar, kanske ge kocken ifråga lite råd om denne själv inte känner till så mycket om området (typ tror att räkor är vegetariskt…).

Sedan lärde jag mig allt mer om området, allt eftersom jag sökte upp lite information på nätet om hur mycket resurser det faktiskt krävs för att odla lite kött - det är inte bara korna som släpper ut lite metan, utan det bränns upp en hel massa regnskog till förmån för regnskogar. När jag i somras lyssnade på en pod om hur besprutningen i dessa odlingar gick till (att bekämpningsmedlen i Brasilien är förbjudna i Eu på grund av att odlarna drabbas av nervskador - alltså rent nervgift), så blev jag ön striktare Vegetarian och kunde ¨inte ens¨ äta kött när jag var bortbjuden, vilket jag hade gjort tidigare. Det gjorde också att jag allt mer började överväga att bli Vegan. Steget tog jag dock inte förrän vid nyår, då jag hade som yårslöfte att under januari månad äta så mycket vöxtbaserad mat som möjligt. Det gjorde att jag från och med dess knappt har köpt hem någon animalisk föda överhuvudtaget (undantag ett par chokladkakor). Helt officiellt Vegan, det vill säga att jag inte heller äter ägg/mejeriprodukter när jag är bortbjuden, blev jag dock inte förrän för en månad sedan. En stark anledning är dokumentären Cowspiracy, som jag såg någon gång i mars, och som berörde mig väldigt mycket. 

Anledningen till att jag inte heller äter vilt eller viss fisk, som ändå enligt min etiska synvinkel (det vill säga människo-etisk och miljömässig) vore helt okej, är faktiskt av hälsoskäl. Skulle antagligen må piss om jag åt något animaliskt idag - min mage skulle inte ta det. En annan anledning är att det är mycket enklare att säga att jag är Vegan och inte ¨jag är Vegan, fast äter det här och det här och det här¨. Därutöver känns det mer rätt. Liksom, rent och lätt om hjärtat.

#5 Tack för länken. Ska jag verkligen checka in. :) #7 Att titta runt på yt var en bra idé, det ska jag ta och göra. Vill verkligen tacka både dig och #5. Uppskattas verkligen när man får så mkt hjälp och tips :D #8 Roligt att höra din historia. Tror att det kan vara bra att ta det lite lugnt. Det viktigaste är väl ändå att man uppnår sitt mål. Bra gjort! :)

#9 Aaaw, ingen orsak. Lycka till nu! 🤗

Har varit Vegetarian i ungefär 9 år och för 4 månader sen blev jag Vegan efter att ha lyssnat på Gary Yourofsky, jag insåg då att det var det enda rätta! ❤️

Trodde förut att det skulle vara svårt att vara Vegan men det är det inte. Att vara Vegan känns så otroligt bra!🌺

Har varit Vegetarian sen födesln, och  ätit mest veganskt de 2 senaste åren och  ska nu komma ut som Vegan i släkten och bland mina vänner. Det jobbigaste är helt klart att berätta det och jag är ganska rädd för reaktionerna. Men själv är jag övertygad om att det är såhär jag vill leva, både för djurens skull och för min hälsas skull :)

Blev Vegan när jag insåg att mina handlingar inte gick hand i hand med mina värderingar. Jag har alltid tyckt att det var fel att orsaka djur onödigt lidande och död, men jag förstod inte vad mina dagliga vanor bidrog till förrän jag fick se dokumentären Earthlings. Och det var av en ren slump att jag satte på den filmen, jag trodde först att den skulle vara som vilken djurdokumentär som helst. Jag såg bara att en av mina Facebookvänner hade den bland sina filmfavoriter, och då blev jag nyfiken och satte på den utan att veta vad jag skulle få se. Trailern till filmen som jag såg var inte så avslöjande om innehållet. ^^

Såg ungefär hälften av filmen och var i total chock. Men som jag fattade det då, handlade filmen om köttindustrin i stort. Därför blev jag lacto-ovo Vegetarian (samma dag), berättade för min mamma att jag helt enkelt inte kunde fortsätta konsumera kött och chark. Det var ett väldigt "lätt" beslut för mig eftersom det inte längre handlande om mig, utan om djuren. Jag hade ingen rätt att fortsätta som jag gjort under hela mitt liv. Ca 2 veckor senare kunde jag inte längre blunda för mjölk- och äggindustrin och deras sammankoppling till köttindustrin. Jag förstod att lacto-ovo bara var som vilken kost som helst som inkluderade animalier. 

Det var för över 4 år sedan, och förra året såg jag om Earthlings och såg enda till slutet. Det var mycket lättare att se den andra gången eftersom jag visste att jag inte bidrog till något av det man får se. Och inget blev som en chock eftersom jag redan hade läst så mycket om hur läget ser ut. 

Så i alla fall, det började med en (stor) kost-omställning för mig och sedan växte intresset större och större för veganism. Läste många klassiker inom djuretik och kom sedan förbi böckerna av Gary L. Francione, som jag idag anser är de bästa böckerna inom området.^^ 

Så det var på den vägen jag blev Vegan och jag har aldrig gjort ett så viktigt beslut i mitt liv, kommer aldrig gå tillbaka.^^

#11 👍

#12 Tror inte du behöver vara orolig. Som du säger du gör det för djurens rätt och din egna hälsas skull. Om det är någon som säger något negativt om ditt/dina val så skulle jag råda dig att strunta i det. Ser inte varför människor runt dig ska utrycka sig nedlåtande om ditt val, det finns väl inget negativt med att förbättra sin hälsa och vilja ge djuren sin rätt?

#13 Ska ta en titt på filmen samt böckerna, verkar som en bra idé faktiskt.

Har läst en hel del på internet och ska hitta lite böcker att läsa. Någon som har något tips på bra böcker?

Finns himla mkt att läsa och lära 😃

#14 "Eat Like You Care" av Gary Francione är en väldigt bra bok att börja med. Lättläst och lättförståelig🙂

#15 Tack så mycket :)

Tjo! Kul att du frågar :)

Jag har varit Vegetarian till och från sedan barnsben så steget var inte superstort till att bli Vegan, ändå tog det tre försök innan jag hittade rätt. 

De första två gångerna intalade jag mig själv att det var av etiska skäl, men egentligen handlade det om att gå ner i vikt. Så det slutade med att jag åt typ sallad tre gånger om dagen. Tröttnade fort och gick tillbaka till mejerier och ägg. Den här gången var det verkligen för djuren och klimatet som jag gick över till veganmat och jag har strävat efter att göra kosten så kul och intressant som möjligt, vilket har fått det att äntligen hålla. 

Saknar faktiskt inga animaliska produkter alls, den enda svårigheten för mig nu är att det kan vara lite klurigt när man blir bortbjuden eller äter ute, men i och med att vi veganer blir allt fler så ökar möjligheterna. 

I början är det bra att tänka några steg i förväg, veckovisa matlistor is the shit :) Men som någon tipsade om här över också, googla favoriträtter men lägg till "vegan/veganskt. 

Kör hårt!

#17 Ja klurigt om man blir bortbjuden eller så. Men som du säger, när fler blir Vegan så ökar även intresset till att ha veganska alternativ på restauranger :)

"Varför blev just du Vegan?"

Av den otroligt enkla anledningen att jag är djurägare (alltid varit sedan 2 års ålder) och inte vill äta mina vänner😃 Sedan har jag blivit mer och mer övertygad genom åren att jag gjorde rätt val. Gick t.e.x. på ett naturbruksgymnasium och gjorde genom dom studiebesök till olika mjölk/köttbönder och mådde dåligt av hur djuren hölls e.t.c. Kalvar som stod och snuttade på varandra för att de tagits ifrån sina mödrar för tidigt m.m. 

"Tvekade du någon gång? Hur länge har du varit Vegan? Har du barn som också håller kosten, varför eller varför inte? Hur mycket måste du planera kring maten?"

Aldrig! 😃Jag blev laktovegetarian som 13 åring (1997) och sedan tog jag steget till Vegan fullt ut (dvs. i mitt fall tog bort mjölken) som 16 åring. Innan (dvs. när jag blev laktovegetarian) hade jag redan slutat med djurtestade produkter, diverse e-nummer, läder, honung m.m. Mjölken var mina föräldrar emot att jag slutade med och de sa att jag fick vänta till jag blev 18… men som 16 åring äcklades jag så till den milda grad av att äta saker med mjölk i, att jag helt enkelt inte kunde stoppa det i munnen, fick kväljningar och fick då tillåtelse att sluta med mjölk. Bestämde mig för att bli Vegetarian som 13 åring från en dag till en annan (visste att det skulle leda till att jag blev Vegan så småningom redan då) och har inte tvekat en sekund på att det var rätt val för mig. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att inte vara Vegan, det är helt naturligt för mig (är 31 år nu om det har någon betydelse, hehe). 

Har inga barn, vill inte ha några heller… men om jag skulle ha det så är det för mig självklart att de skulle vara veganer, djur är inte mat i mina ögon. På samma sätt som det tyvärr var självklart för mina föräldrar att jag skulle äta kött som liten, för dom är det naturligt, för dom är djur mat. Det är så mina värderingar ser ut och jag värnar om djurs liv och då är det en självklarhet att jag skulle föra dessa värderingar vidare till mina hypotetiska barn. 

Är så van, så planerar som vanligt😉 Åker jag bort, blir bjuden på middag t.ex. så tar jag med mig mat helt enkelt och har "alltid" gjort. Inga konstigheter. På min ena systers bröllop (som var i början på sommaren) så hade jag med mig både mat och en egen tårta, inga problem. Jag äter inte på restaurang, tycker det är för svårt att veta om de verkligen har koll, dvs. att deras så kallade veganmat lever upp till det jag kallar veganskt. Alltså inga "spår av", hanterat utan risk för "kontaminering" m.m. Ofta har ju "folk i allmänhet" inte koll på att t.ex. honung ej räknas som veganskt, vilka e-nummer som inte är ok e.t.c. Har dock aldrig sett detta som någon förlust eller ett problem. Jag äter mat jag själv lagar och som vissa familjemedlemmar (som också har stenkoll) lagar. 

ps. Vill tillägga att när jag blev Vegan (vilket nu känns som att det var på stenåldern…) så fanns det inte alls mycket "ersättningsprodukter". Det fanns t.ex. någon/några varianter av soygurt men de smakade lera, det fanns ingen bra ost (alla smakade vidrigt) m.m. Nu kan man hitta massor med bra produkter som smakar gott i de flesta butiker. ds.

/Chinesecrestedlover

Det hela började med för några år sedan då min syster visade mig en video från äggproduktionen. Efter det fortsatte jag att kolla videor på djurindustrin och hur djuren har det. När jag hade kollat på alla videorna ville jag bli Vegetarian, på den tiden hade jag tyvärr ingen koll på hur det var kring mjölkproduktionen, tyvärr måste jag säga.

Varken jag eller min syster fick bli vegetarianer, jag blev otroligt ledsen. Det kändes så himla fel! Några år gick och jag tänkte en del på det, men jag ville inte tjata på mina föräldrar för att det kändes fel av någon anledning. Tjat skulle inte leda någonstans, ansåg jag. Förra året började jag på gymnasiet, och under en lektion i naturbruk fick vi besöka en mjölkgård. Fyfan alltså! (Förlåt för språket) Det var så fruktansvärt hemskt. De berättade om hur de tog ifrån kalvarna sina mammor några timmar efter att de hade fötts, som om det vore normalt. Alltså va?! Det var då jag på allvar insåg hur sjukt det är. Varför ska vi ta oss rätten till att ta ifrån kossan sitt barn för att vi ska dricka deras bröstmjölk? 
Efter detta ville jag bli Vegan direkt, vi hade en uppgift i naturbruk och jag inriktade mig på äggproduktionen. Och då insåg jag hur förjävligt allt är, rent ut sagt. 
Kan även tillägga att eftersom att jag  går djurvård på Real, så jobbar jag så sjukt mycket med djur och är med dem. Det var då jag på riktigt insåg vad det är jag stoppar i min kropp. Jag älskar djur så otroligt mycket och de är mina bästa vänner. Hur kan jag då kalla mig för djurvän om jag lägger de på min tallrik?
Till slut tog jag tummen ur och bestämde mig för att nu är det nog! Tänkte "Jag tänker inte käka mina vänner, äta hönans ägg(mens) som skulle kunna bli en kyckling och dricka kossans bröstmjölk".
Så i juni blev jag äntligen Vegan. Det är en otrolig lättnad. :) Jag känner att jag hade kunnat göra någonting tidigare än så, men jag tycker också att det är bra att jag till slut gjorde det. Det är bättre än ingenting! 

I början var det väldigt kämpigt, jag fick i princip panik pga att jag inte visste riktigt vad/hur jag skulle äta, trots alla näringslära lektioner jag har haft genom åren i skolan(som bara inriktade sig på köttätarna.. usch). Men jag läste på otroligt mycket, fick en massa bra tips här och nu trivs jag sjukt bra! Då och då får jag panik på grund av att jag är rädd för att äta fel eller råka få i mig animalier. Men sen tänker jag bara "att få näringsbrist är en otroligt liten risk, och jag är otroligt noga med att inte få i mig animalier, och skulle jag råka få det så är det inte hela världen. Vi alla gör så gott vi kan och då har jag dessutom lärt mig till nästa gång" ungefär. Jag tycker att alla ska göra så gott de kan, vissa kan kanske bli veganer direkt medan andra tycker att det är jobbigt och kanske behöver ta det ett steg i taget. Vi alla gör ju ett otroligt fint val trots allt, och som förändrar världen för våra fina vänner där ute.

#21 & 23 Så inspirerande läsning. Tycker det är coolt med folk som blir vegetarian/vegan i ung ålder och håller fast vid det. (Tycker om när folk blir det i vuxen ålder också såklart). Själv så var jag Vegetarian sen födseln och ibland undrar jag hur jag hade tänkt om jag växt upp i en köttätar-familj som var inskränkta i att man inte kan leva utan mjölk och kött.. Och tänk så hade jag aldrig uteslutit mjölk och ägg ifall min mamma inte pratat med mig när jag var liten om att det inte är naturligt för en människa att dricka mjölk från en ko. Jag hoppas verkligen jag hade blivit Vegan ändå… Men jag är iallafall tacksam att min mamma inspirerade mig men jag ser upp till er som kommit på tanken alldeles själva!

Jag blev Vegetarian när jag var 11 för djurens skull, och har nu övergått till att vara Vegan (också för djurens skull).