Jag tror inte på olagliga aktioner. Jag tycker 90-talet visar tydligt hur fel det kan bli. Innan dessa händelser gick det att diskutera djurrätt med folk. Numera låser de sig direkt eller går i försvarsställning. Man får ödsla alldeles för lång tid på att förklara vad man gör eller inte gör innan man kommer till sakfrågan. Oehört trist!

Nu är inte verkligheten svart eller vit. Personligen är jag övertygad om att det finns bra och dåliga aktioner oavsett om de är lagliga eller inte.

Historien är full av exempel på olagliga aktioner (tänk på Gandhi, Martin Luther King, suffragetterna, m. fl.) som har varit mycket effektiva och tom avgörande i kampen för en bättre värld.

Men för att en aktion (laglig eller olaglig) ska vara konstruktiv måste den tydligen förmedla ett budskap som kan förstås av allmänheten och det är ofta där som många aktioner brister, tyvärr. Det intrycket jag fått är att en del aktivister är dåliga på självkritik, mänsklig psykologi och strategi. Men det finns som tur är även de som är väldigt duktiga på sånt.

Nånting som enligt mig har slarvats med en och annan gång i samband med djurfritagningsaktioner är goda kunskaper om djurarten i fråga, vilket vid några tillfällen har fått allvarliga konsekvenser för de djur man ville rädda. Detta är både tragiskt och under all kritik. Andra aktivister har varit riktigt kunniga och proffsiga, så det är olika.

Det är väl olika från olaglig grej till olaglig grej, men jag tror lite sånt är bra. Men att det även måste finnas organisationer som "vanligt folk" tycker är vettiga och kan sympatisera med, som djurens rätt, och att det då är bra om de som organisation tar avstånd från olagligheter, rent strategiskt.

Det jag tror ofta gäller civil olydnad är att det fungerar bäst när det är något en majoritet egentligen kan sympatisera med, att det är den stora gruppen undertryckta t.ex. eller någon fråga som verkligen är mogen att tippa över kanten till en majoritetsrörelse. Men djurrättsrörelsen är inte riktigt där än. Kanske att mer djurskyddsaktiga frågor kan klara olagliaga aktioner, eller om de görs på ett sånt sätt att de inte skadar privatpersoner eller så vidare, så att folk istället tänker på den stackars bonden som mobbas av djurrättsaktivister liksom. Enligt socialpsykologiska experiment är det viktigt för en minoritet att inte verka för konstiga, fanatiska eller avikande, då förklarar majoriteten bara deras avikande åsiker med att "jo men de är ju sånna där, då är de klart de kan tänka så", samtidigt är det viktigt att vara konsekvent och visa tydligt var man står och inte vackla, och på så sätt är ju den typen av aktioner bra, de visar att man verkligen bryr sig, så mycket att man är beredd att hamna i fängelse.

Jag tror att olika metoder funkar för att påverka olika människor, om man bara ser till opinjonsbildning. Men sen finns det ju ekonomiskt sabotage som metod, och helt enkelt att ta hand om de djur som fritas om det handlar om en sån aktion. Jag tycker man får väga för och emot från aktion till aktion. Tänka efter ordentligt vad alla konsekvenser kan bli.

 #3 har många bra synpunkter tycker jag. #2 finns någon poäng.

Jag tror inte att framgångsrika aktioner behöver vara olagliga. Suffragetterna osv. sysslade väl inte heller med skadegörelse.

Måste bara påpeka att det faktum att en aktion är olaglig verligen inte behöver innebära att den innefattar skadgörelse.

Men om jag inte minns fel så använde sig suffragetterna faktiskt av sabotage/skadgörelse vid en del tillfällen. Correct me if I'm wrong.

#5 Nej olagliga aktioner behöver inte innehålla skadegörelse. Men mycket har ju handlat om det.

Vad gäller suffragetterna vet jag inget om att de använde sig av skadegörelse men jag är ingen allvetare när det gäller dom.