Ett Liv Som Gris
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Under två år har Djurrättsalliansen besökt hundra svenska grisuppfödningar för att dokumentera djurens livssituation. Vid besöken fann man obehandlade skador, döda grisar, smutsiga grisstallar och lagbrott. Den omfattande utredningen slår hål på myten om den lyckliga svenska grisen med knorr på svansen. Utredningen omfattar 10% av industrin och för att ge en representativ bild har små uppfödningar med bara några hundra grisar liksom stora med hundratals suggor besökts. Nu polisanmäls de besökta gårdarna för brott mot djurskyddslagen.
- Jag var förberedd på det värsta men vad jag såg var värre än vad jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag såg grisar med brutna ben som hasade sig fram på betonggolvet, kultingar som åt på sitt döda syskons ansikte och en sörja som jag först när jag kom riktigt nära insåg var en död, förruttnad gris. Det var vidrigt, vittnar Annika Nilsson som besökt flera anläggningar.
Förutom rena vanvårdsfall har även till synes välskötta gårdar besökts. Djurskyddsinspektörernas protokoll vittnar om rena och fina gårdar men vid ett oanmält besök syns en annan bild. Grisarna saknar strö, det är skitigt i boxarna och svansbitning förekommer på mer än hälften av de besökta gårdarna. De kala betongboxarna utan någon stimulans leder till stress och allvarliga psykiska problem som tar sig uttryck i svansbitning, kannibalism, gallerbitning och slagsmål. I film och foto har grisarnas levnadsförhållanden och skador dokumenterats. Noggranna inspektionsprotokoll har förts på de besökta uppfödningarna för att sammanställa statistik över djurens liv.
- När grisarnas situation i Danmark avslöjades var det många svenskar som slutade äta kött. Vi hoppas att den här utredningen ska ha samma effekt. Djurplågeriet är så tätt sammanknutet med grisindustrin att man inte kan skilja de två åt, säger Annika Nilsson från Djurrättsalliansen.
Kolla in kampanj sidan, och se filmen:
Det är så fruktansvärt. Jag är så glad att jag inte äter kött.
Greetings.
Legacy Mwari.
-En berättelse om en annorlunda familj!
![[Anunnaki]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Tyvärr är det så att Katrineholms kommuns djurskyddsinspektörer både 2007 och 2008 gjorde inspektioner hos den aktuelle bonden och de har i sina kontrollrapporter skrivit om för lite strö, blött strö, nya och gamla sår på suggor, svansbitning, avsaknad av larm på ventilationen båda gångerna och likaledes behövde en gris avlivas båda gångerna och dessa inspektioner var FÖRANMÄLDA. De brydde sig inte! Jag har begärt ut handlingar och de finns att läsa här.
Man ursäktar sig med att det inte finns tillräckligt många djurskyddsinspektörer men vad hjälper det med fler om de inte bryr sig??
Oj, de där med kommunens egna inspektörer var intressant! Hur kommer det sig inget gjordes redan då?
Det är så de kommunala inspektionerna fungerade. Nu är det samma människor som arbetar på länsstyrelerna med samma arbetsuppgifter.
Här ett fall till med grov vanvård av djur under många många år. Inspektörerna visste inte hur man skrev ett juridiskt hållbart föreläggande skyller man på som om det vore något att skryta med.
Ytterligare ett vanvårdsfall av djur där länsveterinären inte vet vad som står i Djurskyddslagen 29 §. Det krävs inte någon dom enligt Brottsbalken för att utfärda djurförbud och det står att länsstyrelsen skall utfärda djurförbud i fall som detta.
Jag är så otroligt tacksam över vad ni som engagerat er i det här "avslöjandet" lyckats med. Det är guld värt!
Starta ny diskussion
