Jag finner också veganer mer moraliserande och svåra generellt. Jag är ju Vegetarian och det blir någonslags tävling om vem som är bäst människa..

Kanske skyddar sig själva, är vana att få stå upp väldigt hårt för sina egna värderingar? Osäkra i sig själv? Jag vet inte, bara spånar.

Sen finns det (tyvärr) fler "köttisar" och vegetarianer än vad det finns veganer.

Att generalisera är lite farligt också, bara för man har träffat t.ex. två moraliska veganer, så är inte alla veganer moraliskt svåra.

#1 jag håller med om detdär. Inom djurrättsorganisartioner kan det bi tjafs om vem som inte har veganska skor osv. Tycker sådant är onödigt. Alla tar vi våra steg olika snabbt och någonstans måste man ju börja…

Ja. Vissa vill gärna tävla, varför? Sedan failar de mycket när de tar sig sina cigg och läderkläder.

Jag tycker sådant är hemskt att nyttja, men stöter inte undan folk som verkligen är intresserade av veganism. Nevah. Man vinner fler att vara sjysst än neggo.

Jag har träffat rätt många. Tycker verkligen de man mött varit egotrippade och tappar hoppet om trevliga veganer. Finns de bara på nätet?

Majoriteten av veganer som jag träffat har varit rätt svåra i början men väldigt trevliga när man väl känner dem. Rätt tråkigt att det är så, man ger ju ett bättre intryck av veganism om man är öppensinnad och vänlig.

Har även träffat en del veganer som varit väldigt hjälpsamma, särskilt en kille som svarat på alla mina "dumma" frågor. Sådant uppskattas verkligen mycket mer än fientlighet när man är påväg att bli Vegan.

Jättetråkigt att läsa detta. Är det verkligen så illa?

Håller med #3 och beklagar om det är så i djurrättsrörelsen.

När det stormade som värst var jag på Djurens Rätts riksstämmor (har varit på flera både innan och efter denna period). Tyvärr var de tongivande mycket värlsfrånvända och fanatiska. De ville ändra på allt inte bara det som rörde djurrätt. Många verkade mycket engagerade politiskt (långt åt vänster) och blandade in allt möjligt som inte alls rörde djurrätt. Det fungerar inte. Jag tror att lite har med ålder att göra också och i vilka kretsar man befinner sig. Hur och varför man blivit Vegan. Vilken självkänsla man har och om man litar på sig själv och vågar ha egna tankar. Jag upplevde at det fanns ett starkt grupptryck i den här (löst sammansatta) gruppen och till viss del en tävlan om att vara mest renlärig. Var det så, är det naturligtvis inte bra. Det främjar definitivt inte veganismen.

Själv är jag för gammal för att bry mig om sådant. (Jag fyller 50 år till sommaren). Jag gör det jag gör för att jag vill och bryr mig inte om ifall jag är häftig eller inte. Inte heller om någon tycker jag gör fel. Jag kan lyssna på argument men jag köper inte allt.

#5 Naturligtvis ska ett genuint intresse bemötas med vänlighet. Det borde vara en självklarhet.

#6 Mycket vist sagt.

Nu umgås jag inte med så många veganer. En Vegan och en del vegetarianer (mer eller mindre strikta), och dessa har jag självklart inga problem med. Men det känns dock som att jag stött på lite av detta fenomen bland vissa "fanatiska" flator. Det känns ibland som om vissa flator ser ner på en bara för att man är "hobbyflata" (bi) och umgås med män (som inte är gay). Och man ska inte göra eller säga si eller så för det är "kvinnoförnedrande".

Men jag kan mycket väl tänka mig att detta renlevnads/tävlingstänk som sagt är vanligare bland yngre/nyare veganer. Lite som att jag stötte på mycket mer kommentarer och påhopp som yngre Vegetarian - det var ju både pga mitt lite aggressiva/fanatiska sätt och de jämnåriga i min omgivning.

Inget jag har märkt men sen har jag ju inte träffat så mycket veganer än heller.