Fyfan : / borde det inte gå att anmäla djurmisshandel i dessa fall?

Det gör det säkert, är nog för rädd att anmäla, jag har precis flyttat hit och vet inte ens vem det är. Min kompis såg dock också vad som hände. Inte hela men han hann att se när barnet kastade pinnar och föräldrarna såg.

Men gud, jag blir helt chockad. Hur kan man låta sitt barn göra så?! Helt galet, såntdär gör mig så arg och ledsen.

Fikade med några vänner precis och berättade. Alla blev arga och ledsna, de kom fram till att det låter som förgången till ett barn som kommer få mycket problematik i framtiden, som inte får några gränser eller vet vad som är rätt eller fel. Men att ett djur ska få lida!!!

Men fy. Har vart med om att yngre (ca 5-10 år) jagar runt duvor och liknande, men att en 12åring gör det och mer därtill - och föräldrarna inte reagerar! Jösses, vad ska bli av den ungen om några år när den har föräldrar som inte bryr sig. Blir mörkrädd.

#5. Ja att jaga hade jag inte brytt mig om, då skadar de inte dem direkt, de flyger ju bara om man tittar på dem annars. Det var en kråka om ni undrar vad det var för fågel. Jag fattar inte att de inte sa något, för de såg, de kollade på.

Vågar man rycka in och säga till?

#6 jag tycker absolut att man ska säga till, jag tål inte att se sånt där så jag säger alltid till. Man måste ställa upp för dom som behöver en (djuren)

För ett par år sedan blev ett par ungdomar som varit elaka mot några fiskmåsar dömda för djurplågeri vid Mora Tingsrätt.

Visst kan man säga till men man får ju vara beredd på att få otreligt svar men om man tänker efter noga hur man ska formulera sig är det inte så farligt.

Jag säger till ofta när ungdomar har fötterna på sätet på T-banan, när jag ser att någon är dum mot djur, när någon skräpar ner mm. Ibland blir det riktigt trevliga samtal och ibland mindre trevliga. Fast mitt ex brukade säga att jag nog åker på stryk förr eller senare. Men än så länge har jag klarat mig. Hotad per telefon blev jag härom dagen för att jag tycker fel om varg, dvs jag har inget emot varg. Här kan ni läsa vad som upprörde varghatarna.

Ibland kan det vara lite känsligt att säga till föräldrar att se efter sina barn (föräldrastolthet), så man kan ju räkna med att få lite argt motstånd. Jag förstår om man inte riktigt "vågar", men samtidigt handlar det om civilkurage och stå upp för det som är fel.

Man kan ju alltid hoppas annars att föräldrarna "skäms" lite och tänker sig för. Annars får man väl börja kasta barr/småpinnar på föräldrarna och säga "Jag slutar när din unge slutar kasta pinnar på fåglarna"

#7. Jag sa till en kille som kastade iväg en katt en gång, jag sten kastat på mig, flera fina blåmärken. Idag sitter han inne grov misshandel (dock inte mitt fall då jag inte polisanmälde), han var 13 år.Jag har ställt upp och hjälp många djur, jag brukar även hjälpa djur i naturen om de är sjuka eller skadade, har tyvärr inte kvar nummret. Vet inte om de har det här där jag bor nu. Men det fanns i Göteborg.

#8. Jo jag hörde det. Jag börjar tänka på "odjuret" som några ungdommar slog ihjäl med pinnar som var en stor nyhet. Men ingen blev anmäld för något utan de var nyfikna på vad "odjuret" var. Det visade sig vara ett djur som hade en sjukdom som tappat all päls. Varför blev inte ungdommarna polisanmälda. De sa i tidningen, "vi blev rädda" då springer man inte springer fram och slår ihjäl.

#9. Jo jag vet själv när folk ska rätta till mig i köket, eller berätta hur jag ska hantera mina möss som jag haft i flera år. Jag vet vad jag gör. Men tyvärr finns det folk som inte vet det. Jo jag var faktiskt påväg ut för att fråga vad han håller på med (när jag nu inte var ensam, själv hade jag inte vågat) men då hann fågeln undan. Tycker så synd om den.

#10 Oj, det har dock aldrig hänt mig. Jag har däremot också hjälp djur, skadade och sjuka. Allt från igelkottar till skator och även större djur!

#11. Det låter bra. Jag har en inbyggd "måste rädda djur" i mig. Vet inte varför.

#12 det har nog jag med, jag akn inte bara gå förbi nån som behöver hjälp.

Man blir lite yrkeskadad, har jobbat med att ta hand om människor i många år så man är så van att bara hjälpa till.

Så hemskt. Jag blir alltid jätteledsen när jag hör talas om när någon är elak mot djur. Tål det bara inte. Men tyvärr blir jag inte förvånad. Jag är numera väldigt pessimistisk när det gäller mänskligheten.

Det är så tragiskt.  Att föräldrarna inte har bättre koll på sina barn.

föräldrar som ska vara förebilder !! -.-

jag har räddat en harunge en gång.
den hade smitit ut från boet och då kom skator och kråkor som började picka runt ögonen på den. fåglarna skrek och höll på och då undrade jag vad de gjorde och då såg jag att det var en liten harunge .. jag gick ut på altanen och då flög de iväg. då "smackade" jag med munnen och då sprang haren till mig. jag skrek på pappa och vi ringde först till en veterinär,sedan fick vi ett nummer till något som hette viltdjur eller något . sedan fick vi ett nr igen till en tjej som bor nära oss . sedan åkte vi dit och lämnade ungen :)
oj nu blev det en liten historia här men hoppas det inte gör något

TrevorS, jag blir så himla ledsen av att höra hur oansvariga vissa föräldrar är! Och överhuvudtaget okänsliga..

Ville mest önska dig välkommen till Göteborg! Gööörgött :)

Inte en helt ovanlig företeelse. Har sett samma sak i många Stockholmsparker. Särskilt frustrerande när föräldrarna bara står och ser på.

#18. Hej. Jag har flyttat till *x*, glömt av att ändra på min sida bara. Flyttat ifrån Göteborg.

Till resten, tur att jag inte är ensam om att bli upprörd. Jag måste berätta att jag fick syn på modern igår och hon sa hej av vänlighet när jag gick förbi och det blev en liten pratstund och så gick jag in på delen med just djur. Hon höll med mig att det är dåligt med djuren och att hon var Vegetarian. Jag frågade om ungen och svaret var "Det är inte mitt barn utan min mans, barnen måste själv förstå att de gör fel och lista ut det på egen hand." Men vafan!!! Blev mer irriterad.

#20 men det var ju otajmat av mig. grattis till *x* då.. :P

Ursäkta mitt språk.

men, jag hade velat sparkat ut framtänderna på föräldrana och gett ungen en örfil.

#20 hon var Vegetarian och gjorde INGET!

Jag exploderade på ett par ungar som stod och slog ett koppel över en hunds rygg upprepade gånger nedanför min balkong en gång. Om det gjorde ont på hunden som följd av att de piskade hårt vet jag inte, men det såg inte så trevligt ut och jag hade inte för avsikt att fråga hur hårt de slog innan jag började skrika på dem (3e våningen).

Ungarna tittade ner i marken och mumlade förlåt och såg lite rädda ut när jag hotade med att ta hunden ifrån dem samt berätta vad de pysslar med till deras föräldrar.

I efterhand ska jag ha fått reda på att ungarna var ganska välkända för att brista i respekt mot alla levande varelser och föräldrarna ska ha varit obrydda om saken i fråga.

En vacker dag är jag rädd för att jag inte kommer att kunna kontrollera mig och göra illa någon som förgriper sig på djur.

#23. Jo hon påstod detta. Trodde man värnade lite om djuren. Jag gjorde och gör fortfarande det. Bryr mig både om det är ett litet eller stort djur.

#24. Man blir bara så irriterad när man hör sådant. Är man själv så vågar man inte, jag läste om ett fall där det slutade med att personen som sa till ett barn fick betala böter och penning till familjen. På grund av att barnet blev rädd när han berättade att djuret farde illa när ungen slog på den.

#25 Det där är ju absurt. Vilket sjukt samhälle. Läste en gång om en blind kvinna som gick med sin ledarhund på en gångbana. En cyklist (!) cyklade på ledarhunden och den blev skadad. Gissa vem som fick betala böter? Här i Sverige är allt djurägarens fel… Eller som i det här fallet, den som bryr sig om djur.

#25 TrevorS, är det hemligt vart du bor nu?