De har inte så mycket att yttra sig om då det är mitt val.

Vad sa dina föräldrar? 

När min syster blev Vegetarian vart mor bra mycket envis med att försöka få i syrran kött vilket jag stöttade syster att hon inte skulle ge med sig. Fisk äter hon dock men nu är morsan Vegan hehe och vill dra med alla så numera skulle det inte vara något problem alls. Lustigt så det kan bli i livet

Mamma såg till att jag och min syster gick en kurs för att lära oss lite om vegmatlagning. Nu är hon själv ovo-lakto så det kom väl egentligen från henne. Pappa blev pescatarian innan han dog, så han var också relativt positiv. Min mormor frågade mig en gång när jag skulle börja äta "vanlig" mat igen. Jag svarade "aldrig" och då frågade hon aldrig mer. Det kändes jätteskönt. Jag har hört talas om familjer där föräldrarna vägrar låta en tonåring bli vegetarian/vegan eller där de aldrig slutar psyka sina barn. jag var 14-15 när jag slutade äta kött och ca 16 när jag blev Vegetarian.

#1 för att citera min mamma:
"det är förhoppningsvis bara en fas.."

Om något av mina barn skulle vilja bli Vegetarian eller Vegan skulle jag se till att de fick bra kokböcker och se till att de lärde sig ordentligt vad det innebär. Just nu håller jag på att göra en kokbok åt min äldsta dotter

jag va 6år när jag vart Vegetarian. Jag fick inte bli Vegetarian för min mamma så det va mycket bråk vid matbordet har jag minnan av….

Men tillslut så orkade hon inte mer.. så tillslut gjorde hon vegetariskt till mig och så fick jag vegetarisk mat i skolan också :)

Och när jag bliv Vegan när jag va 16 va det ingen som sa nått :P

Inte mycket. Mamma frågarmycket och ofta om vad jag kan/inte kan äta och är lite fast i "fejkkött-träsket" (där allt måste ersättas med något som liknar kött typ fejkköttbullar eller biffar osv). Men jag har ju vart veggo sen jag var liten och det enda eg som skilde på att jag blev Vegan var att jag slutade äta vegogrejer med äggprotein och la ner allt vad djurprodukter i mitt liv hette.

Andra släktingar har kommit med gliringar vid jul osv men mamma och pappa är så vana att jag gör som jag vill ;p De är väl mest glada att jag inte har tuppkam eller grönt hår längre, haha

Oh herre va jag fick tjata innan jag blev Vegetarian! Och Gud vad vi bråkade. Tillslut gav de med sig att jag fick "testa" en vecka(som varade förevigt :P). Men då åt jag fortfarande fisk och viltkött ibland då pappa är jägare(ironiskt va?). Då var jag 12. Men sen slapp jag det nått år efter och tillslut fick jag också sluta äta fisk. Så Vegetarian på riktigt blev jag när jag var 15 nått. De var en jävla massa tjat om att "växa klart". Men så fort jag typ nämnt Vegan har de typ blivit vilda. Men nu ska jag testa ett tag och mamma verkar inte tycka så illa om det längre. Bara jag fixar egen mat. Men vet inte hur de blir i skolan… Hoppas de kan fixa vegansk mat. Min rektor verkar vara en inbiten köttätare och tittade medlidande på mig när jag "inte ens åt fisk"… Suck.

Min mamma var Vegetarian innan hon fick mig, så hon har massor av spännande recept och sånt. När jag blev Vegetarian sa vi att jag aldrig skulle få bli Vegan, men när jag insåg att det är Vegan jag ska vara så hade hon inget emot det.

Det är mamma som lagar maten och hon klagar väl ibland på att hon måste göra olika rätter. Men för det mesta är hon positiv. Hon gör så himla god mat och jag är grymt tacksam över att hon ställer upp för mig!

Pappa tycker det är lite kul att få hitta på recept och prova nya saker, han har aldrig klagat på mina matvanor tror jag. I början var han lite skeptisk men det gick över snabbt. Han äter ofta samma mat som mig

Blev Vegetarian en sväng när jag var 13 först, då hade äldsta syrran varit det några år redan så det var inga problem. Det höll dock inte i sig mer än ett halvår. Blev Vegetarian igen när jag var 18 och fick börja laga all min mat själv då (lagade redan en hel del innan). Men jag är uppväxt på en del vegetarisk mat och mamma har varit Vegetarian i perioder själv så just det har aldrig varit några problem.

När jag blev Vegan fick jag en del klagomål om att jag var krånglig (trots att syrran varit Vegan ett tag tidigare) och det slutade inte förrän andra syrran blev Vegan med. Har lite fått känslan av att det jag gör bara är okej om någon annan i familjen gör samma sak så det börjades om med klagomål när jag upptäckte att jag inte tål vete, som att jag valt det själv ungefär.

Jag valde att börja äta veganskt när jag flyttat till egen lägenhet, så mina föräldrar har inte haft så mycket att säga till om.
Mamma blev mest glad och pappa tycker väl att det är fånigt.
Det där som #4 skrev har man inte hört sen man klädde sig i skinnpaj och kängor, eller när jag började dejta killar, haha.

pappa är begetarian och mamma Vegan, jag tålde inte mjölk när jag var liten så upp till 14 års ålder var jag Vegan.

Sen har jag ätit ägg och mjölk fram tills 1 januari i år då jag bestämde mig för att bli Vegan igen på grund av att jag hade gått upp en del i vikt och ville få en sundare livsstil så jag tog bort kolhydrater, socker och mjölkprodukter och äter nu bara bönor, linser, kikärter, nötter, frukt oc grönsaker samt föärdiga produkter som tex tofu, sojabiffar och såna saker.

Det an hända att jag äter mjölkprdukter någon enstaka gång eller ägg om det är i quorn tex om jag är borta, men jag köper bara hem veganska saker.

Jag mår toppen och har gått ner ca 12-13 kg :)

Mamma och pappa tyckte såklart ingenting eftersom dom äter liknande, men nu är jag så stor så jag äter vad jag vill :)